louiserebeccahansen

En blogg om mitt vardagliga liv med inslag av mig själv, mitt livs kärlek och mina vänner. Enjoy!

Livet just nu och 5,5 månader tillbaka

Kategori: life of louise.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Söndagen den 6/10 åkte jag, Andreas och Andreas mamma in till förlossningen i Helsingborg på förmiddagen för att jag skulle bli igångsatt. Lille herren kände ju inte alls för att göra entré på egen hand så det fick bli vräkning.
Hela söndagen fick jag shotar varannan timme med medicin för att få igång hela processen men ingenting hände mer än att sammandragningarna blev intensivare. Inför natten fick jag en morfinspruta så jag fick sova lite. Vaknade ungefär varannan timme pga nervositet och alla andra som låg och födde och skrek.. haha!
Måndagen kom och jag fick första shoten runt 6-7 på morgonen och så fortsatte det fram till ungefär 14-15 på eftermiddagen då dom beslutade att ta hål på hinnorna och framkalla vattenavgång. Fostervattnet var klart och fint (= ingen stressad bebis, woho!!). Det tog knappt en timme sen försvann jag in i mig själv för smärtan var helt outhärdlig så första delen av förlossningen minns jag ingenting av. Jag har aldrig varit med om en smärta som under öppningsskedet. Jag låg med lustgasmasken klistrad i ansiktet tills jag tillslut ber om epidural eller om jag blev tillfrågad (minns bara att barnmorskan säger till mig att jag måste be om den själv annars kan hon inte ringa anestesiläkaren och beställa). När den väl var satt, wooooow säger jag bara, då kunde jag leva igen. Jag skulle inte ens ha epiduralen för jag skulle minsann klara mig med lustgasen (pfthhhh trodde jag va). Hela kvällen gick och inte mycket hände men jag fick åtminstone en chans att vila. Vid 21-tiden ungefär började jag känna tryck neråt som att jag behövde bajsa riiiiiiktigt mycket haha! Det var en riktigt sjuk känsla fast samtidigt så jädra skönt (?!). Runt 23 tiden fick jag värkframkallande dropp, 23.43 började jag krysta och 00.13 8/8 så var han ute. Vår fina, fina Wilhelm. 50cm lång och 3875g. Helt perfekt!

En förlossning är något av det häftigaste jag någonsin fått upplev och jag hade kunnat göra det 38 gånger till. Wow!! Vad kvinnokroppen kan göra! Först skapa en människa inuti magen sen föda ut denna lilla varelse?! Och att allting (när det väl är igång) går på ren automatik, oftast. Fantastiskt!!

Livet har blivit "normalt" igen och vi har kommit in i någorlunda rutiner. Allting är tiptop just nu! 💙
Kommentera inlägget här: