jag gråter mig allt för ofta till sömns, jag mår bara sämre och sämre för varje dag som går. jag trodde att detta skulle bli en bra början. en helt ny start. en chans att få börja om. det börjar inte bra iallafall. det blir kanske bättre, jag hoppas det iallafall.
snart börjar jag plugga och jag är inte långt ifrån mitt körkort. men ändå är jag inte glad. gnistan är helt försvunnen.