vet inte vad det är med mig. jag känner mig verkligen som någon helt annan.

varje dag är nästan som en plåga. ibland ligger jag bara och gråter och det tar verkligen inte stopp. och jag vet verkligen inte varför. jag kommer längre och längre ifrån mitt sociala liv känns det som. ligger hellre hemma och gör ingenting. det tär på mig. kanske är det bara en period? vem vet, man kan ju hoppas. orkar inte hålla uppe denna fasaden längre. åh.

snart är det iallafall ett helt nytt år. med nya möjligheter. chans att göra förändringar. jag ska ta dem chanserna. jag ska förändra mig. till det bättre. försöka iallafall.